Tv-nyheternas sekundlånga
inslag om våldtäktsfall hinner sällan lämna avtryck. Det gör däremot Katarina
Wennströms bok Flickan och skulden- en bok om samhällets syn på våldtäkt.
Precis som rubriken lyder handlar denna 200-sidor långa reportagebok om samhällets
syn på kvinnor som utsätts för våldtäkt. Varför skuldbelägger man alltid
våldtäktsoffret och inte förövaren? Varför får de fulla tjejerna skylla sig
själva om de blir våldtagna? Varför hörs aldrig kvinnornas talan?
Hon upplyser ett
stort problem, en struktur som råder, som förstör otaliga kvinnors liv och som
kommer att fortsätta göra det om det inte sker en förändring snart.
”När Jonna
vaknar i gryningen vet hon först inte var hon är. Den första tanken som slår
henne är att hon är naken. Nästa tanke är att hon inte har kvar något pubeshår
mellan benen. Inget alls. Sängen är grisig. Lakanen är nerspydda, det stinker
kiss och är fortfarande blött. Kladdigt också. Och där är blod. Men inga kläder”
(s.10)
Boken börjar med
ett skönlitterärt stycke om natten då Jonna blev våldtagen. Författaren ger
målande beskrivningar av miljön och Jonnas tankar. Det är en sådan fruktansvärd
syn att man nästan inte tror att det är sant. Men så vänder man blad och då får
man fakta svart på vitt i form av domstolsbeslut och intervjuer. Katarina Wennstam växlar skönlitterära
beskrivningar med granskande reportage och skildringar av en samhällsstruktur.
Detta gör att boken faller under kategorin New Journalism.
Men vad är
egentligen New Journalism? ”journalism that reads like fiction and rings with
the truth of reported fact”. Så definierar Mark Weingarten begreppet. Han menar
att reportagen precis som all journalistik bygger på en gedigen research,
skillnaden är sättet man presenterar materialet på. I det här fallet använder
man sig av berättarknep från romanförfattare. Vidare beskriver Jan Gradvall det
som en möjlighet att kombinera det bästa av två världar, nämligen
journalistikens faktagranskande och litteraturens inlevelseförmåga. Det är precis
det som Katarina Wennstam gör. Hon har både fötterna i verkligheten, återger
citat och domstolsbeslut. Samtidigt låter hon denna hårda fakta möta en
litterär inlevelseförmåga som ger en stor närvarokänsla. För mig blir New Journalism
mer av kött och blod. Fakta som på pappret är rätt torr får liv genom
miljöbeskrivningar, det engagerar och det väcker känslor på ett nytt sätt. När
jag läser lever jag mig in i händelserna och analyserar varenda liten detalj,
jag blir förbannad och jag vill agera.
”Men vad är
detta egentligen? De flesta män och killar tar bestämt avstånd från alla former
av sexuella övergrepp och är många gånger betydligt hårdare i sina fördömanden
av gärningsmännen. Det är oftast män som vill straffa sexbrott med basellbollträ,
kastrering, eller till och med dödsstraff. Jag tror att också en del av de
killar som stöttar sina kompisar i en sådan här rättegång hör till den gruppen.
Klart att våldtäktsmän är jordens avskum. Men våra kompisar är inte
våldtäktsmän. Nej nej. Det här är någonting annat.” (s.69) Detta är ett tydligt
exempel på hur den här boken stundtals är skriven. Katarina Wennstam tar upp
olika frågeställningar, hon uttrycker egna åsikter och gör det med en dos
ironi. Ibland känns boken som en stor krönika då Katarinas ilska och vrede lyser
igenom rätt starkt i texten. Subjektiviteten är ett faktum, men är den ett
problem?
Jan
Gradvall skriver vidare att ”Ett ofta upprepat krav på journalistik är att den
ska vara så kallat objektiv. Ingen har dock ännu på ett övertygande sätt
definierat hur den objektiviteten i så fall skulle vara möjlig. Allt skildras
ur någons ögon. Till och med innehållet i kvällens 'Aktuellt'-sändning kommer
att vara subjektivt. Någon har alltid gjort ett urval av vad som är viktigt och
mindre viktigt. "
Katarina
Wennstam följer inte alla de pressetiska reglerna för journalistik, då hon
t.ex. är opartisk i sitt skrivande. Detta är dock en helt naturlig del av
boken. Anledningen till att Wennstam över huvud taget valt att fördjupa sig i
frågan och skriva en bok om den är ju för att hon uppenbarligen känner
frustration över hur läget ser ut. Ska man dock utgå från det journalistiska
perspektivet är Wennstams subjektivitet något som öppnar upp för diskussion.
Något annat man
kan diskutera och som man alltid ska vara kritisk till är sanningshalten i det
faktabaserade. Hur väl stämmer citaten? Varför använder hon sig av fiktiva
namn? Det sistnämnda görs antagligen för att skydda den personliga
integriteten, men det skapas självklart en osäkerhet.
Men oavsett vad
som är sant eller inte, Wennstam lyckas lyfta fram en viktig samhällsfråga där
det inte råder någon som helst tvekan om att det krävs en stor förändring. Som
Anders Sundin skriver i sin essä i Dagens Nyheter spelar det kanske ingen roll
om det är new Journalism eller inte. Här finns inget behov att fördjupa sig i
enskilda fall och detaljer, det handlar om att se helheten, mönstret som
ständigt upprepar sig. Men självklart leder otydlighet och förvanskning av
sanningen till att trovärdigheten för journalistik skadas, inte minst skadar
det synen på kvinnor som blir våldtagna. Därmed anser jag att lika mycket som
vi ska vara källkritiska så ska journalister vara tydliga med vad som är
verklighetsbaserat och vad som är fiktion. I t.ex. fallet med Liza Marklunds
bok Gömda skapades en förtroendekris då man var otydlig med just detta.
Slutligen anser
jag att New Journalism är en högst nödvändig form av journalistik. Vi behöver
kunna fördjupa oss i viktiga samhällsfrågor. Kan en författare gestalta en
händelse eller ett problem på ett levande och engagerande sätt som väcker
starka reaktioner och debatt, ja då har hen precis som Katarina Wennstam
lyckats med sitt mål. Detta gäller såvida man inte frångår faran som Torbjörn
Nillson beskriver i sin artiekl i Scoop: ” När man börjar gestalta saker är det alltid väldigt attraktivt att ta
det ett steg för långt mot vad man har täckning för. Det är den stora faran.”
Källor:
http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55
Wennstam,
Katarina, Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt (2002),
Albert Bonniers Förlag
